Stjärnjourens blogg

Vår prao Wilma skrev under tiden hon var hos oss bland annat en text om homofobi. Du kan läsa hela Wilmas braiga text här i bloggen.

Jag gör en undersökning om homofobi. Varför vissa tror att den existerar och vad de vet om de olika läggningarna. Homofobi betyder ”rädsla för likhet” och enligt Wikipedia det är en psykologisk störning som vissa har. De som är homofober är emot homosexualitet. Förr i tiden trodde man att homosexualitet var en sjukdom som gick att bota med elchocker. Man kan sammankoppla xenofobi med homofobi. Xenofobi är en rädsla eller en fientlighet mot främlingar. Jag gör den här undersökningen för att jag vill veta varför det finns homofober, vad folk har för syn på homosexualitet, och hur homofobi kan påverka de homosexuella som inte ”kommit ut” än.

Det finns olika läggningar till exempel heterosexualitet, bisexualitet och homosexualitet. Jag trodde att transsexualitet också var en sexuell läggning tills jag läste det här:

Transpersoner är ett paraplybegrepp med könsöverskridande identitet (det kön man upplever att man har) eller könsuttryck (det kön man ikläder sig). Transpersoner inkluderas inte i begreppet sexuell läggning då att vara transperson inte är en sexuell läggning. En transperson kan såldes vara antingen homo-, bi- eller heterosexuell. De grupper som kan ingå är dragqueens, dragkings, intergenders, intersexuella, transgenderister, transsexuella och transvestiter. Det är alltså personer som ha en könsidentitet som helt eller tidvis skiljer sig ifrån normerna i samhället för hur en kvinna eller en man ska vara. (Källa; Hatbrott 2009, BRÅ)

Jag läste en artikel från ungdomsmottagningen på internet där det står att det finns något som heter ”heterofobi”. Det är i princip samma sak som homofobi fast tvärtom. Enligt BRÅs undersökning är det är den sexualitetsfobi som är ovanligast. Varför är det så? Jo, för att heterosexuella ses som det så kallade ”normala”. Många är vana med att det ska vara kvinna med man, och inte kvinna med kvinna och man med man. Det får allvarliga konsekvenser. Det går flera kvinnor och män som döljer sin sexualitet för att de är rädda för att bli dömda. Många begår självmord för att de inte står ut med att dölja sin sexualitet. Är det värt människors liv bara för att vissa inte kan acceptera att alla människor är olika på alla sätt? Enligt Ungdomsstyrelsens rapport Hon, hen, han är det mycket vanligt bland homosexuella, bisexuella och transpersoner att fundera på självmord.

Statistiken över de unga männen visar att så många som 42 procent av de homo- eller bisexuella männen och 29 procent av männen som är osäkra på sin sexuella läggning någon gång haft självmordstankar. Bland unga heterosexuella män är motsvarande siffra 12 procent och bland de unga kvinnorna är procentsiffrorna ytterligare lite högre. Hela 47 procent av de homo- eller bisexuella kvinnorna och 34 procent av kvinnorna som är osäkra på sin sexuella läggning har någon gång haft självmordstankar. Även bland de unga heterosexuella kvinnorna är siffran hög. Var femte ung heterosexuell kvinna har någon gång haft självmordstankar. Webbenkätens resultat för transpersoner skiljer sig stort från ovan redovisade siffror. Så många som varannan transperson i undersökningen uppgav att de någon gång övervägt att ta sitt eget liv och i gruppen 16–29 år är andelen som övervägt att ta sitt liv 65 procent”. (Källa: Statens folkhälsoinstitut 2006 i rapporten Hon, hen, han, Ungdomsstyrelsen 2010:2)

Det är allvarligt att så många hbt-personer överväger självmord i tonåren då den sexuella identiteten tar form. Framförallt är det transpersoner och homo- och bisexuella tjejer som är mest utsatta.

Homofobi är inte den enda fobin som har med sexuell läggning att göra, men homofobiska motiv är överrepresenterade när det gäller hatbrott. År 2009 anmäldes 1060 brott som bedömdes ha homo-, bi- eller heterofobiska motiv och av dessa hade 1040 ett homofobiskt motiv (Hatbrott 2009, BRÅ) . Oftast handlar det om misshandel eller olaga hot där brottslingen har sagt något nedsättande om homosexuella. Att hatbrott på grund av sexuell läggning ökat, förklaras framför allt av att man år 2004 började mäta på ett annorlunda sätt. Om exempelvis någon misshandlar en annan och samtidigt kallar offret för en ”jävla bög” så kan det räknas som ett homofobiskt brott, oavsett om den andre är homosexuell eller inte.

I dagens samhälle verkar det finnas mycket fördomar om allt och alla. Varför? En förklaring kan vara att samhället inte har kunskap om frågor som sexualitet. Jag tror att det känsligaste området är sexualitet just för att det finns människor utan kunskap om varför homosexualitet existerar. Vissa tror att det är en sjukdom, gör det personen till en homofob då? Andra tycker att det är en synd att vara homosexuell. Men varför skulle det vara en synd att älska någon för den som den är? Är det inte konstigt att kändisar i Sverige kommer undan med att uttala sig homofobt?

”För mig kommer homosexualitet alltid att vara onaturligt, men jag känner människor som blivit straighta efter förbön.” har Carola Häggkvist sagt till gaytidningen QX (QX, 19.12.2001). Hon talar också om att hon uppskattar gaykulturens musiksmak, och att hon umgås med bögar och flator. ”Ja, mest med bögar. Det blir så jobbigt, flatorna blir ju kära i mig (skratt)” (QX, 19.12.2001). Bara för att man är lesbisk betyder det inte att man blir är i varenda tjej/kvinna man går förbi. Man får känslor precis som i ett heterosexuellt förhållande. Så hur tänkte Carola när hon sa det där till en gay tidning?

Jag ville intervjua någon ung person i min omgivning om hur hon såg på det här med homofobi. Så jag frågade runt och Isa var en av de få personerna som tackade ja. Isa är 14 år och bor i Sundbyberg. Jag gjorde en intervju med henne och så här såg det ut:

Vad vet du om sexualitet?

• Att det är det som avgör vem man (oftast kön) tänder på, vilka man faller för.

Vilka sexualiteter känner du till?

• Heterosexuell, bisexuell, homosexuell, asexuell och transexuell.

Var har du fått dina kunskaper om sexualitet ifrån?

• Internet och NO-lektioner.

Vilka sidor på internet i så fall?

• Emocore och lite från Djur.nu. Fast där är det mest att folk berättar deras syn på de olika läggningarna. Emocore är en hemsida för alternativa ungdomar. Djur.nu är en sida där man tar hand om djur och skriver i en massa forum.

Finns det något du skulle vilja lära dig om sexualiteter?

• Ja, lite mer vad de innebär. Varför de existerar biologiskt, varför de existerar i samhället, varför man delar upp dem i grupper. Det kanske är enklare att säga att man är bisexuell än att säga att man både gillar killar och tjejer. Men då är det nästan som att folk sätter en lapp i pannan på en och tänker prata inte med henne/honom. Tillbaka till det biologiska. Så jag skulle vilja veta om homosexualitet är en ”missbildning” i dna:t . Det är meningen att människan ska kunna fortplanta sig. Två män eller två kvinnor kan inte göra det.

Känner du någon med en annan sexualitet än din egen?

• Ja, det gör jag. Ganska många faktiskt, av alla typer. Jag känner ganska många heteropersoner från skolan, och från emocore. De jag har träffat på internet är ungdomar, mamma har en kompis som är lesbisk, hon har också en kusin som är lesbisk.

Hur skulle du reagera om någon i din omgivning kom ut med att den har en annan sexualitet än du själv har?

• Jag skulle inte bry mig, egentligen, vad har jag med hennes/hans kärleksliv att göra? Hon/han får älska vem hon eller han vill.

Varför tror du att du skulle reagera på det sättet?

• För att jag varit en av dem. Folk har accepterat mig och jag är så van vid det.

Vad tror du påverkar din bild av sexualiteter?

• Just det här att Emocore har påverkat mig. Innan hade jag inte sett den delen av samhället. Och på internet behöver man inte säga det rakt ut, där kan man skriva det på sin profil.

Varför tror du att det är just killar som är så ”rädda” för att bli kallade bög eller liknande ord?

• För att det finns bögar som beter sig som tjejer och väldigt feminint och enligt killar ska man inte bete sig feminint. Vilket är någon dum moralsak. Vilket jag personligen tycker är fel för att jag tycker att det inte finns något som heter tjej och kill-saker. Men jag tror att killar tror att människor ska tycka att de är fjolliga. Liksom vilka vill bli kallade för bög bara för att de stryker kläder?

Tror du att det är mest män eller kvinnor som blir utsatta för trakasserier pga. deras sexuella läggning?

• Jag tror att det är män, för det finns ju en anledning till att de är så rädda. Som ungdom kanske det är svårare att acceptera. Killarna omkring oss leker så balla som möjligt för att imponera på tjejerna. Just kanske för att de inte vill bli kallade för tjejer eller tjejiga.

Vi pratade om bisexualitet och om man kan vara bisexuell. Både Isa och jag tycker att det vore konstigt ifall man först är tillsammans med en tjej och kallar sig för lesbisk sedan om man blir tillsammans med en kille ska kalla sig hetero igen. Det var nästan det mest intressanta vi kom fram till, jag tyckte att det var intressant att få höra hur någon annan ser på de sexuella läggningarna. Jag känner den här personen sedan innan men vi har aldrig pratat om det här på det här sättet. Så det hjälpte nog vår vänskap också. För nu vet jag hur hon tänker och hennes syn på saken.

Jag tycker att bara för att man är något som vissa delar av samhället ses som ”onormal” betyder det inte att de personerna ska behandlas illa. Det är inte någon annans val att bestämma att alla människor ska vara heterosexuella och så kallade ”normala”. I dagens samhälle borde man vara van vid att alla inte är lika. Jag kan förstå att man förr i tiden såg snett på homosexualitet. Men nu har det funnits i flera hundra år så människor borde inte tycka att det är konstigt längre. Det så kallade ”heterofobin” är inte alls lika vanligt som homofobi. Varför? Jo, det kan man fråga sig. Homosexuella personer dömer inte straighta människor för deras personliga liv. Så varför gör vissa heterosexuella människor det? Är de rädda för något? Eller är det på grund av kunskap som de inte har? Jag skulle nog gissa på båda.

Jag har lärt mig massor under den här undersökningen. Till exempel att det finns olika typer av sexualitetsfobier, att folk dödas på grund av sin sexuella läggning och att vissa som inte ”kommit ut” än lever under sådana förhållanden att de funderar på att begå självmord. Jag lärde mig också att transsexualism inte är en sexuell läggning och nu är det jag som kommer att få tala om för mina kompisar och min familj att det inte är det. Jag blev jätteförvånad när jag läste statistiken om hur många hatbrott som begås i Sverige, och ännu mer förvånad när jag läste statistiken om hur många unga hbt-personer som överväger självmord.

Om jag fick förändra en sak så skulle det vara att det inte fanns någon fobi för de olika läggningarna. Det har skadat samhället otroligt mycket, medan vissa homofober påstår att det är homosexuella som ”förstör” samhället. Jag anser att de är onödiga och bara förstör för folk. Men vems ansvar är det att försöka förändra synen på homosexualitet? På t.ex. sexualkunskapen kan man ge kunskap om och diskutera de olika läggningarna. Föräldrarna hemma påverkar barnen mycket mer än vad de själva är medvetna om. Samma sak med medier, de måste inse att de påverkar unga och andra med vad de skrivet i tidningar och på internet.

Fakta sexualiteter

Heterosexuell är när en person (kan vara av båda könen) dras till motsatta könet.

Bisexuell är när en person (kan vara av båda könen) dras till både kvinnor och män.

Homosexuell är när en person (kan vara av båda könen) dras till samma kön som den själv har.

Hbt betyder homosexuella, bisexuella och transpersoner och används som ett paraplybegrepp för dem som inte lever upp till heteronormen.

Heteronormen, innebär att heterosexualitet och uttryck för heterosexualitet uppfattas som det normala och självklara. Därmed ses andra sexualiteter och könsidentieter som onormala.

Källa; www.rfsl.se

Fakta homo-, hetero-, bi- och transfobi

Homofobi; är när någon tycker illa om homosexuella eller de man tror är homosexuella.

Bifobi, som är när någon tycker illa om bisexuella eller de man tror är bisexuella.

Transfobi, som är när någon tycker illa om transpersoner eller de som man tror är transpersoner.

Heterofobi, som är när någon tycker illa om heterosexuella eller de man tror är heterosexuella .

Källa; www.umo.se

Fakta andel anmälningar med homofobiska, bifobiska och heterofobiska motiv, år 2008

Bifobi 1,8 %

Heterofobi, 0,2%

Homofobi, 98%

Källa; Hatbrott 2009, BRÅ

Källor;

Hatbrott 2009, BRÅ.

RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter; www.rfsl.se

RFSL Ungdom, Ungdomsförbundet för hbt-personers rättigheter, www.rfslungdom.se

Ungdomsmottagningen på internet; www.umo.se

Ungdomsstyrelsen, http://www.ungdomsstyrelsen.se/ad2/user_documents/HON_HEN_HAN.pdf)

QX. 19.12.2001

Hej!

De här 2 veckorna har varit otroligt roliga och intressanta. Jag har skrivit på min artikel om homofobi så nu är den klar. Jag har också kommit med förslag om vad Stjärnjouren kan göra bättre osv.

I vecka 15 följde jag med till tjejhänget på stationen. Där var det några tjejer som verkade hur snälla som helst. Vi kollade på en film som heter ”This is England”, jag gick vid 20.00 så jag vet inte riktigt vad de gjorde sedan. Jag skulle kunna tänka mig att börja gå på tjejhäng just för att det var en sådan fin stämning.

Den här praoplatsen har öppnat mina ögon, jag ser på vissa saker helt annorlunda nu. Innan så trodde jag inte att det fanns så många unga tjejer som mår så dåligt. Eller homosexuella som har självmordstankar. Nu är jag inte alls lika fördömande som jag varit innan jag började praoa. Jag är grymt tacksam för den här chansen. De tjejerna jag har jobbat med är jätte snälla, tagit hand om mig och varit riktigt till mötes gående.

Jag vill tacka för min tid här och jag har verkligen haft sjukt roligt.

Ta hand om er!

//Wilma

Hej!

Jag heter Wilma, jag praoar här på Stjärnjouren v.14-15. Anledningen till att jag sökte praoplats här är att jag tycker att det som Stjärnjouren gör, är en viktig fråga i samhället. Stjärnjouren har variti min skola och gjort workshops, så jag tänkte varför inte?

Just nu skriver jag på en research som handlar om homofobi. Det är roligt, fast det är lite svårt att få ihop det. Jag ska intervjua 3 personer de här 2 veckorna. Ni kanske kommer att få se researchen på hemsidan, troligen på bloggen.

Jag har lärt mig massor den här veckan. T.ex. att transexuallitet inte är en läggning egentligen, hur stjärnjouren jobbar, om olika fobier angående sexuella läggningar och att det finns något som heter heterofobi.Heterofobi är inte alls lika synligt som homofobi.

På måndag ska jag följa med till tjejhänget på stationen i Sundbyberg. Det ska verkligen bli roligt att få se vad som händer där och hur det går till. Själv har jag aldrig varit på en ungdomsgård, så det blir något alldeles nytt för mig, spännande!

//Wilma

Förra veckan var jag på Dialogdagarna, en konferens anordnad av Ungdomsstyrelsen, som hölls på Sånga-Säby konferensanläggning. Temat för konferensen var demokrati. Förutom att få diskutera massa intressanta ämnen med engagerade människor, kändes det lyxigt att få vara på en konferensanläggning och – bäst – äta massa god mat! Frukost à la hotell är en favorit.

Själva Dialogdagarna var grymt bra! Jag gick på seminarier och fick diskutera rasism, intolerans, demokrati och vad är egentligen viktigt för oss i vår organisation, för att kunna arbeta så demokratiskt som vi vill? Vad innebär det att arbeta demokratiskt? Diskussioner kring öppenhet och kommunikation, att arbeta feministiskt och stärka varandra samt kunskapsutveckling var faktorer som lyftes.

Under seminarierna fick jag arbeta och samtala med personer med olika bakgrund och ifrån olika organisationer. Det var givande och gav ny input på viktiga faktorer, både inom den egna organisationen men även i samarbete med andra. Vi fick bl.a. ta ställning till vårt agerande genom en 4-hörn-övning. Att reflektera över sitt eget agerande i olika situationer kändes viktigt, för att veta vad jag kan behöva arbeta med men även för att se vad jag faktiskt har för styrkor. Kanske jag inte alltid agerar som jag önskar eller vill, och vad är det som gör att jag ibland gör det?

Eftersom jag väl var på plats på en konferens med en massa människor från olika organisationer tog jag tillfället i akt att lyfta upp en fråga som jag känner starkt för, nämligen hur vi inom organisationer kan arbeta mer hbt-fokuserat och särskilt då transinkluderande. Några personer hakade på ämnet och vi bildade en grupp som diskuterade hur vi kan arbeta mer inkluderande för att nå hela vår målgrupp och hur organisationer kan blir mer transinkluderande i sitt arbete. Vi pratade om hur vi kan vara mer inkluderande både inom våra organisationer men även utåt, och hur vi kan påverka vilka som blir synliggjorda och medräknade i vårt arbete. Vikten av att visa utåt att ens organisation arbetar med personer med transidentitet eller med olika sexuell läggning påverkar också människors möjlighet att ha kunskap om var de kan vända sig med olika frågor. Olika tankar och idéer för ett transinkluderande arbete lyftes, vilket kändes otroligt viktigt att få prata om och synliggöra.

När jag åkte därifrån kändes det som jag fått massa tankar och idéer, träffat massa engagerade människor och blivit ännu mer övertygad i arbetet för ett jämställt och inkluderande samhälle. Tillsammans kan vi göra massa fantastiska saker! Pepp!

/Anja, praktikant Stjärnjouren

Lite uppdatering så här efter 8 mars, Internationella kvinnodagen. Hoppas ni alla hade en grym dag!

Själv var jag peppad peppad! Efter att ha förberett mig hemma åkte jag iväg för att hålla en tjejgrupp på en skola ihop med en annan Stjärnjourare, vår första av totalt 10 gånger. Kändes som helt rätt dag att börja med en tjejgrupp, där tjejer får ses och hänga, ta plats och diskutera på sina villkor. Efter det åkte jag till en demonstration för feminism och mot rasism på Södermalmstorg, där det var en massa människor på plats. Demonstrationen gick mot Medborgarplatsen där det hölls tal.

Kvällen avslutades på Bang-festen på Kägelbanan, där jag bland annat dansade danskaraoke, det vill säga göra samma rörelser och dans som personerna i musikvideos som visades på en stor skärm. Har inte gjort det förut men det var verkligen sjukt kul, kan rekommenderas! Kändes som en toppenavslutning på en intensiv, men rolig, engagerande och framförallt viktigt dag. Blir glad över att det finns så mycket engagemang, vilja och feminism. Tillsammans kan vi åstadkomma förändring!

Som en tjej i demonstrationen sa: ”Jag älskar att vara en del av något som är mycket större än jag själv”. Jag tycker det sammanfattade precis den känsla jag hade. Kärlek och respekt!

//Anja, praktikant på Stjärnjouren